tisdag 2 juli 2013

Om Agrells Afghanistanhistoria

I våras fick jag ett mail av Sverker Gustavsson, professor emeritus på min institution i Uppsala. Han verkar gilla mitt avhandlingsämne om våra svenska Afghanistanstyrkor och tipsade mig om ett boksläpp på ABF-huset i Stockholm. Det var Wilhelm Agrell som presenterade sin senaste bok Ett krig här och nu, och givet mitt ämne så kunde jag knappast missa att gå dit.

När jag hade läst stora delar av boken insåg jag att Wilhelm och jag kommer till mycket olika slutsatser om de svenska styrkornas beteende, såväl gällande vad beteendet är som gällande vilka faktorer som kan förklara det. När jag nämnde detta för professor Jan Hallenberg på FHS så uppviglade han mig att skriva en recension till Gula tidskriften.

Nu har min recension publicerats i Kungl Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift NR 2/2013, på s. 165-170, tillsammans med två andra vilket var en rolig överraskning. Jag har bara skummat de två andra men det känns som att jag intar ett lite mer kritiskt förhållningssätt till Agrell, vilket också var meningen.

Jag tycker att det är svårt att leverera hård kritik till en figur som Agrell. Hans uttalanden ifrågasätts mycket sällan, så att komma som en liten doktorand och peka med fingret skapar lite oro i magen, skall jag säga. Men jag tycker faktiskt att han förtjänar vetenskaplig kritik, så jag står för vad jag har skrivit.

Era synpunkter mottages tacksamt.

/Magnus J

4 kommentarer:

  1. Tackar för en halvtimmes givande läsning

    Har inte läst Agrells bok så jag har ingen uppfattning om den, men en granskning av den typen du gör är i princip alltid nyttig - skulle vara intressant att höra om Agrell delar den åsikten ;)

    Det var dock 2 andra saker (förutom kritiken av Agrells bok) som gjorde intryck:

    1. Att vi inte verkar vilja försöka lära oss något av de svenska erfarenheterna från Afghanistan (men det kanske hänger ihop med min pkt 2 nedan)

    2. Att den politiska avsikten med deltagande i Afghanistan var just att delta,
    VARFÖR vi är just i Afghanistan verkar ju spela mindre roll.

    Detta stärker ju intrycket av vad syftet med det "svenska insats-försvaret" är. Det syfte som nu allt oftare kommer fram i media och på bloggar är ju:
    - Så länge vi bara är med och deltar i NATO- eller FN-ledda insatser så kommer vi att få bonuspoäng (och kanske hjälp när det kniper på hemmaplan) - oavsett vad syftet med insatsen är

    Det kanske är därför som de som varit med på insats ger intryck av att vilja återgå till den "gröna kärnverksamheten"...

    Ska bli intressant att se hur detta det "svenska insats-försvaret" kommer att utvecklas de närmaste åren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav, kul att dom poängerna gick fram. Jag tror att alla som har varit ute känner igen känslan av brist på mening. Den var påtaglig i Kosovo, vilket är min främsta personliga referens. Där träffade jag många skytteofficerare som funderade på hur de skulle fylla arbetsdagarna med meningsfull verksamhet. Jag har dock inte stött på samma håglöshet hos de soldater och officerare jag intervjuat och följt i Afghanistan. Där tror jag att verksamheten är mer ändamålsenlig, men det beror inte på strategisk (militär/politisk) styrning utan på militär professionalitet, skulle jag påstå.

      Tack för dina synpunkter,

      Magnus J

      Radera
  2. Jag uppfattade en förändring i din egen syn på den svenska afghanistaninsatsen efter det att du börjat dina fältstudier. Upplevde du det också eller har jag misstagit mig?
    Det hade nog varit passande för Agrell att ha gjort samma research. Att skriva på underlag från slutrapporter är inte särskilt bra.

    Det är lätt att ha förutfattade meningar om Afghanistan och ISAF, särskilt som mediarapporteringen är så undermålig. Därför är det oerhört viktigt att namnkunniga experter har torrt på fötterna när de dokumenterar arbetet. Tyvärr verkar Agrell misslyckats denna gång.

    /C

    SvaraRadera
  3. C,

    Nej du har inte misstagit dig. Faktum är att jag och Agrell har utgått från samma "mysterium", vi kunde utifrån den allmänna rapporteringen begripa vad förbanden höll på med där nere. Och som du har gissat så förstod jag det först när jag kom ner. Då blev verksamheten fullt begriplig, och logisk, men samtidigt blev ju den allmänna rapporteringen än mer obegriplig. Jag skulle säga att det är rent katastrofalt i en demokratisk rättstat. Med vilken insikt och kunskap fattar Riksdag och Regering beslut?

    Tack för reflektionen.

    P.S. Jag arbetar på cyber-texten. Vill bara ha OK från min dåvarande chef, som du säkert förstår.

    /M

    SvaraRadera